Jag gick på Chalmers för ett antal år sedan. Då var det en sak som slog mig. Hur viktiga profilkläder är för den Chalmeristiska andan. För en utomstående kan det verka lite fånigt, men efter ett tag på skolan har alla dessa färgglada overaller, hängselbyxor och rockar sin egen symboliska betydelse, som inte går att ta miste på.

Det är pr-föreningar, sexmästerier (festfixare), folk som visar film, folk som ordnar med ljud och ljus, fyrverkerier, flyger luftballong, spelar hockey, spelar schack, bygger konstiga fordon till Chalmers Cortege på Valborg. Det finns föreningar för allt, och alla har de sin egen klädsel som särskiljer dem från de övriga.

Alla utom maskinsektionens rustmästeri. De som har hand om sektionens bil, dess lokaler och andra praktiska saker. De hade ingen egen klädsel. För en utomstående kan det te sig som att detta inte var något stort problem, men på grund av detta kunde de inte få tillräckligt många sökande för att fylla platserna i föreningen. Några rådiga personer gick då till verket och designade en klädsel även för denna förening, en overall i brunt. Och vips hade de tillräckligt många sökande för att fylla platserna och mer därtill.
/Anders

Jag jobbade en sommar på en firma som utrotar skadedjur. Min chef var ganska snål, så vi fick inga nya kläder. Vi tjatade och tjatade, men han vägrade. De var ganska gamla och fula. Då såg jag att kläderna jag hämtade ut från förrådet var trasiga. Det var hål i dem. Först tänkte jag att de hade blivit slitna, men sen såg jag att det var pälsängrar som hade gjort det. Min chef tyckte att det var extremt pinsamt, och jag kan säga, att jag har aldrig sprutat nåt förråd med så många olika medel som det förrådet. Efter det var nog rummet helt sterilt. Sen fick vi nya kläder.
/Marie - skadedjursutrotaren

Att åka ifrån sitt tanklock är ju inte ovanligt. Det har säkert de flesta gjort, men mer än ett på samma gång? Det är nog mindre vanligt. Som trädgårdsmästare har man ofta många olika trädgårdsmaskiner som drar olika typer av bränsle. Jag var på macken för att tanka, och hade väl tankarna på nåt helt annat än tankarna, så att säga. Jag hade skruvat av alla tanklock och lagt dem på marken nedanför släpkärran, där jag hade alla dunkar med blyfritt, vanlig bensin, etanol och diesel. Flera av varje. När jag fyllt alla, brukar jag plocka upp alla locken och sätta på dessa igen, men den här gången missade jag det, och åkte därifrån. Jag tror att jag måste ha satt någon form av rekord i att åka ifrån tanklock, för jag lämnade elva tanklock bakom mig, när jag glad i hågen for iväg.

Som tur är, hann jag inte långt innan min förman ringde och sa att jag kanske skulle åka tillbaka till macken. Då hade en av killarna på macken sett vad som hände, och känt igen mina kläder, så han ringde till firman och fick tag i min förman, som sen kunde ringa mig, och jag kunde vända och åka mycket försiktigt tillbaka till macken med elva öppna behållare med bränsle. Om de hade vält och av någon anledning antänts, så hade jag slutat mina dagar som eldboll, men nu gick det hela bra, tack vare att killen på macken kände igen mina kläder.
/Martin - Trädgårdsmästaren

Jag jobbar med teknisk support på olika pappersbruk. I det jobbet har man kontakt med många olika människor varje dag. Det är maskinoperatörer, förmän, maskinmästare, maskinchefer, underhåll, elkillar och så vidare, och dessutom en uppsättning på varje maskin, och två tre maskiner på varje bruk och ett antal bruk. För dem är det skillnad, eftersom jag är en av de få främmande fåglarna, så alla känner igen mig väl, men för mig blir det många människor att hålla reda på, och om man då inte har något namnminne, så skulle det vara hopplöst, om inte för kläderna. Alla som jobbar på de flesta pappersbruk har personliga kläder där namnet står på bröstet. En stor hjälp för stackars entreprenörer med namnminne som en guldfisk.
/Jörgen

Jag jobbade när jag var yngre några somrar som fastighetsskötare på ett bostadsbolag. Då var det viktigt att ha prydliga arbetskläder för att se respektabel ut i och med att man ständigt jobbade i åsynen av kunderna, det vill säga hyresgästerna.

En dag skulle vi rensa rabatter. Det brukar vara okej, men dessa rabatter var två meter höga rosbuskar fulla med taggar, och dagen var en av de varmaste den sommaren, en bit över trettio grader i skuggan. Rabatten låg dock inte i skuggan, och vi förbannade våra varma, svettiga arbetskläder. Eftersom vi hackade oss fram som Dr Livingstone genom djungeln, och djungeln dessutom var full med taggar, var vi tvungna att ha jackor på oss, och ha dem uppdragna ända upp i halsen. Det var en svettig dag, bland flugor, getingar och rostaggar.

Vi ville gärna ta rast, men vi visste att det inte skulle bli något med det. Vi var sommarjobbare, och de äldre satte en ära i att hålla oss sysselsatta med tunga och tråkiga jobb så mycket som möjligt.

När vi kom ut på andra sidan, kom en gammal tant och såg hur svettiga vi var.

Ni är så duktiga på att jobba ni pojkar, sa hon. Jag känner igen er på kläderna, jag har sett hur hårt ni jobbar. Ni behöver en rast. Vi förklarade läget för henne, att det inte skulle bli tal om rast, men hon löste det enkelt genom att anmäla ett fel på sin toalett, som vi låtsades åtgärda resten av eftermiddagen, medan vi drack hemgjord hallonsaft på hennes balkong. Då kände vi att kläderna trots allt inte var så dumma.
/Hannes